Dag 1.
Slag 1: Encounter mot ett StuG Panzerkompanie spelat av Johan Fogelholm.
Östfront, vinter, tyskar... En by i mitten, ett antal höjder, djup snö (diff) och lite skog (very diff).
Jag möter ett panzerkompanie baserat på StuGar (2hq, 2plut á 4), uppbackat av 2 Hornisse, 3 Nebelwerfers och 2 Tigrar Han väljer att kampfgruppa till 6 plutoner (no surprice) och ställer 3 plutoner á 3 StuG + CinC på plan.
Min plan: Jag har ett gyllene tillfälle så länge hans Hornissar är av plan. Mina IS-2 dominerar hans stugar och mina udarny går mot det objektiv som är svagast skyddad (råkar bli höger). Det objektiv som blir starkast skyddat är också där han kommer att attackera, så där får infanteriet vara redo att växla mellan defensiv och offensiv.
Vad som händer: Vi rycker båda fram mot varandra. Två stugplutoner + hq vänster/center, en pluton höger. Jag rycker fram med båda strelk, den högra dubblar då det råkar vara riskfritt pga terräng. IS-2 står i mitten och ser manliga ut.
Min vänstra strelk tar överaskande stora förluster och väljer att bli GtG för att köpa IS-2orna tid. IS-2orna gör vad dom gör bäst, och stugar börjar brinna. Jag vill hjälpa den högra strelken lite, vilket leder till att en IS-2a visar upp flanken, men so what? Det kommer att vara avgjort rätt snart, och den blir bara bailad. Det minskar trycket på infanteriet också, om stugarna ödslar tid på IS-2orna.
Med hjälp av eldkastare och aggressivitet trycker vänster strelk, ledda av BattCh, stugarna tillbaka. Efter 2 eller 3 assaults äger dom objektivet om inga förstärkningar kommer. För att inte lämna något åt slumpen (2 tigrar är ju trots allt rätt obehagligt för en försvagad strelk) så stormar vänsterstrelken de resterande stugarna till vänster. De har tagit en del stryk och placerat sig så att det går bra att komma in trots förlorad QoQ. Detta leder till vinst på kompanimoral 6-1.
Slag 2: Fighting Withdrawal mot SS-Tigrars spelat av Stefan Valkola
Fortfarande på östfronten, men snön har töat bort! Jag har en avlång höjd i mitten, mitt objektiv till höger om höjden, nära ett hus med lite åker och en skog längre bak. Hans ena objektiv på höjden, det andra i en liten skog till vänster om höjden.
Mina två strelkkompamnier håller de tre objektiven, skarven mellan kompanierna är i princip det mittersta objektivet. Småplutonerna blir de första som dras tillbaka, så de står rätt långt bak, grk bakom kullen, AT-kanoner bakom kullen tittande mot mt objektiv, och scouts på vänstra kullsidan.
Han pushar på rätt hårt mot det permanenta objektivet. Jag inser att hela fighten kommer att handla om huruvida mina IS-2or kan slå ut hans tigrar, och om dom orkar jaga bort mitt infanteri från något objektiv. När jag märker att hans tigrar kommit nära mina linjer fattar jag två beslut, ett rätt och ett fel:
1.Jag ställer ut mitt IS-2 bakhåll och skjuter! Helt rätt!
2.Jag ställer IS-2orna i skogen på nedre högra sidan. Idiot!
Stefan låter sin 2inC gå med i plutonen jag skjuter på. Han tänkte nog försöka rädda plutonen genom att lägga träffar på honom, men det var nog ett misstag. En tigerpluton överlever inte en salva på nära håll utan concealment från 5 IS-2or... Hade 2inC hållit sig utanför hade vagnar överlevt, inte 3, och då hade det blivit jobbigare för mig senare.
Hur som helst, han gör en snabb omgruppering mot det bortersta objektivet. Helt rätt tänkt. Problemet är när mina IS-2or ska följa efter. Är man van vid veteraner med wide tracks i ”snällskog” så kommer trained utan wide tracks i ”elak skog” som en lite obehaglig överraskning. Shit – varför tänkte jag inte på det? Speciellt eftersom jag precis lika gärna hade kunnat ställa upp bakhåller hull down bakom kullen! Mer centralt placerade och utan Bog-rull! En äkta ”brain fart” som kunde stått mig dyrt.
Nu måste jag erkänna att mitt minne blir lite suddigt. Mina IS-2or försöker röra sig åt vänster för att hetsa tigrarna. Jag börjar också röra på infanteriet, eftersom jag ser mitt högra objektiv som säkrat, i och med att han måste åka rakt mot 5 IS-2or för att ta det. Jag har lärt mig att man ofta kan ångra sig om man väntar för länge med att lämna skyttevärnen och omgruppera i FW. Hade det varit 10 Pz IV och inte 3 Tigrar hade jag naturligtvis agerat annorlunda... Sedan måste man upp och assaulta om man spelar strelk, annars har man inte fått valuta för pengarna!
Strelk med sappers plockar 2 tigrar och sedan är det i princip över. Visst, Stefan kanske kunde plockat någon poäng på att jaga plutoner, men... man vill ju vinna ”på riktigt” inta jaga futtiga småpoäng. Udarnyn är ju rätt svår att plocka poäng från också, jag hade folk kvar i båda kompanierna, och med komissar, fearless, kompanichef...
6-1 till the strelk of doom!
Nu började man känna pressen. Har man vunnit 2 slag vet man att man antagligen får möta en bra spelare, och så visar det sig vara en skräcklista med Pantrar (som erfarenheten säger äter IS-2or) och PzIV & Gepanzerte PzGr (som äter strelkar). Det här kan bli lurigt...
Slag 3: Free for All mot 12th SS Tank company (Cobra) spelade av Jesper Fogelholm.
En hel den kullar. En stenmur som delar upp slagfältet i två delar.
Jesper har HQ panter, 3x pantrar, 3x PzIV, GepPzGr, Tiger.
Jag inser raskt att om det blir en utdragen fight kommer jag antagligen att förlora. Om han får till en skytteduell mellan sina Pantrar och mina JS-2or, samtidigt som hans PzIV och PzGr kör över min strelk så är jag körd. Därför måste jag utnyttja att jag har fler plutoner för att få till en bra set-up och sedan utnyttja det övertaget hänsynslöst, och inte låta mig luras in i ofördelaktiga fighter. Tigern struntar jag i, för klen för att oroa IS-2or, för ensam för att oroa strelken och för långsam för att hota mina objektiv.
Jag täcker varje objektiv med en svag pluton (recon på höger, 45mm at på vänster) medan 8cm grk står i sädesfältet i mitten. Jesper gör nog ett misstag för han placerar båda plutonerna med MG-bilar (panzers och halftracks) på ena planhalvan och tigrar och pantrar på den andra, med stenmuren som sinkar speciellt de lätta vagnarna om han behöver skifta fokus. Därför sätter jag IS-2orna på högerflanken mitt emot PzIV och halftracks, och båda strelkkompanierna på den extrema vänsterflanken.
Högerflanken:
Vänsterflanken:
När spelet börjar börjar han omedelbart omgruppera PzIV mot vänsterflanken och pantrarna mot högerflanken. Jag inser åker upp på kullen (hull down) och skjuter på hans omgrupperande PzIV. Jag väljer att helt ignorera hans pantrar eftersom jag är på långt avstånd, dold bakom kulle och har hårt frontpansar, men någon av PzIVorna måste dö för att strelken ska kunna rycka fram tryggt. 3 skott av 5 träffar, alla fp-rull lyckas, PzIV-plutonen upphör att existera. Wow – nice shooting!
Nu öppnar Jesper eld med sina unga vagnar mot mina IS-2or. För att få upp pressen mot mig kör Pansargrenadiärerna fram ur sitt skydd och åker mot mitt högra objektiv, som bara hålls av mina scouts. Jag fortsätter att springa med strelkarna mot vänster objektiv, medan mina IS-2or backar ned i skydd av kulle och öppnar eld på Pansargrenadiärerna, som förlorar 2 vagnar av 4.
Nu börjar mina strelkar komma för nära objektivet för att kunna ignoreras, så pantarna och tigrarna omgrupperar i den riktningen och misshandlar den främre strelken hårt med MG-eld. Pansargrenadiärerna gör helt om och faller tillbaka, antagligen för att skydda höger objektiv. Nu rullar IS-2orna fram och skjuter ut pansargrenadiärerna och rullar mot objektivet. Under tiden blir den ena strelken hårt misshandlad men moralen håller och de överlevande gömmer sig omringade av den friska strelken inne i en skog. IS-2orna tar objektivet, och det är 6-1 igen.
Dag 2:
Slag 4: Breakthrough mot 3rd SS Panzer Division 'Totenkopf' (River of Heroes) spelad av Tommie Petersson.
W00t – får spela mot coolaste plutonen på hela turneringen – Sturmtigrarna! Listan innehåller också PzIV, Gepanzerte, truckade grenadiärer, 8-rads och en tiger.
Spelplanen delas i två delar av en järnväg, som är very diff och därför impassable för jeepar och halftracks. Vi väljer att ignorera det och låta dom kunna åka över, annars funkar det inte riktigt. Jag såg Mattias Axelsson anfalla över en impassable flod med bara en bro på SiF och det var bara löjligt.
Tyvärr glömde jag ta fler foton efter att ha tagit första bilden på terrängen.
En strelk ligger nere mitten, så att man måste assaulta dom om man ska över rälsen, och så att dom är redo att gå mot det närmaste objektivet. Den andra strelken ligger vid vägen mellan skogarna och snödrivan uppe till vänster, nedanför järnvägsövergången. Här är också scouts & AT-plutonen. IS-2or och Granatkastare på/bakom kullen längst upp till vänster. Det gav IS-2rna bra skottfält, men de hade antagligen varit till mer nytta närmare fienden, kanske helst i närheten av krysset mellan de två kvadranterna. Då hade dom kunnat gå i närkamp med vad som än kunde dyka upp.
Pansargrenadiärerna i lastbilar är flankstyrkan. Gepanzerte anfaller över järnvägsövergången, våld sker, men IS-2orna skjuter ut rätt många halftracks. Tommie kände nog inte till att de inte ens ger saves till passagerarna, så efter att de tagit förluster men inte brutit förväntar jag mig att han ska dra tillbaka dom i skydd för att spara poäng + kompanichefens liv. Så tänker han inte alls, utan börjar jaga plutoner, vilket är lätt, eftersom jag var så säker på att han skulle backa undan att mina AT-kanoner börjat röra på sig och visade upp ryggen utan gun shield! Aouch, smärta! Straffet kommer dock, och IS-2orna skjuter ut pansargrenadiärerna.
Under tiden har min nedre strelk börjat röra sig mot objektivet. Kanske lite för tidigt, för dom blir svårt bestraffade av PzIV och Sturmtigrarna. In kommer förstärkningarna, och assaultar min stackars strelk, som börjar känna sig lite trött, speciellt eftersom PzIV har rullat över rälsen och slår dom i ryggen. Efter en hård närstrid består min strelk av 1 komissar, 1 combat attachad sapper och en 2inC, medan pansargrenadiärerna är en plutch och ett mg-team. I närheten står 2 PzIV redo att städa upp resterna. Hmm, ser ut som en 4-3 på gång.
Men, nu är det dags för lite äkta sovjetiskt hjältemod! Några IS-2or kan rulla fram och skjuta på PzIV-plutonen och den lilla strelken kan assaulta pansargrenadiärerna, som är pinnade efter förra rundans närstrid. Jag får in en IS2-träff, ska slå FP, slår en... etta! Bailed out, och plutonen lyckas med motivationsrullet och står kvar. Otur! Eller...?
Nu assaultar mina 3 kvarvarande medlemmar i strelken, mycket noga med att inte dra in PzIV-plutonen i Defensive Fire. De kommer in och dödar det mg-team de kommer åt. Plutonschefen gör en counterassault och... missar! Jag kan counterassaulta utan moralrull, slår ihjäl honom och märker att min sapper hamnat inom 10cm från den bailade PzIVan – breakthrough assault! Vi skriker 'Urrah, och slår ut den plutonen också. Hade jag lyckats med mitt fp-rull hade det aldrig blivit en assault, och den överlevande PIV hade antagligen plockat min strelk. Där ser man.
5-2 till strelken.
Slag 5: No Retreat mot Rifle Company, 51st Highland Division spelad av Stefan Salomonsson.
Vi spelade två matcher mot varandra på onsdagen innan turneringen, så vi visste att det skulle bli hårt och blodigt. Man får inga gratispoäng mot Steffo.
Här tog jag inga bilder tyvärr, men Sufyan hade lite mer sinnesnärvaro som tur är. De visar mitten/slutet på slaget.
Steffo har sina ingenjörer på plan, så han kan lägga ut 3x taggtråd för att bromsa min strelk, alla placerade för att göra det svårare för mig att rycka fram genom skog. Vill jag låta vagnarna röja väg, måste jag riskera att köra dom genom skog. 17-pundare i bakhåll. Medium Guns på plan, så även carriers. Infanteriet i reserv (lite överraskande, och en infpluton hade han nog velat ha pl plan från start).
Jag infiltrerar en strelk på extrema högerflanken, en ensam independent team blockar och dräps i första assaulten. I mitten rycker strelk 2 fram, IS-2orna mellan dom. En liten fight uppstår på vänsterflanken, där Steffos carrier försöker plocka poäng genom att ta en AT-pluton (och sedan kanske mina mortars). Ger ett lite defaitistiskt intryck, som kanske gör att jag får lite för stort självförtroende. De carriers hade antagligen gjort mer nytta om dom jagat strelk, tror jag. Carriers är i princip det som vinner Steffo matchen. Han förmår utnyttja den svaghet som min lista har, och mina .cals går varma till föga nytta. Höger strelk mår väldigt dåligt, och även scoutsen där tar förluster. Dum som jag är försöker jag håla kvar scoutsen med min CinC, så han går hem också, varpå jag kommer på att chefen för strelken också gått hem, så nu är dom helt utan chef...
Mina IS-2or slår episka bog checksnär de assaultar in i skogen som Steffos ingeniörer håller. Jag slog säkert 15-20 tärningar utan en enda 1:a. Dock dyker ett 17-pundarbakhåll upp och slår ut en vagn. Naturligtvis har jag konsoliderat korkat, så jag hindrar inte Steffo från att contesta objektivet. Sådant kan kosta ett helt parti, även om det nog inte var det som avgjorde detta.
Under tiden har vänster strelk dräpt en carrierpluton med eldkastare och assauts, och hamnar nära Steffos 17-pundare och jagar dom på flykten. De är immobile, så en kanon blir captured. Nu blir vi förvirrade kring om det ger en pin att få en kanon tllfångatagen utan att ha fått en hit. Vi rullar om det, och kanonerna är inte pinnade. Hade jag varit lite mindre dement, hade jag komit ihåg att låta min sapper i kontakt med minfätet ta bort det, så hade jag kunnat assaulta och consolidera på ett bättre sätt, och komma lite närmare objektivet. Man lär sig hela tiden...
Nu håller mina IS-2or objektivet, och Steffos reluctantinfanteri vågar inte assaulta mig för att ta tillbaka det. Men vad gör det – han har ju sina carriers! En j***a carrier åker in och contestar. Argh, var är mitt infanteri?
Nu lägger Steffo rök för att förlänga livslängden på sina carriers, vilket gör att 17-pundaren inte kan skjuta. Jag skjuter tillbaka, men vad gör det, tiden tar slut och Steffo har vunnit 4-3.
Så, allt som allt 26 poäng och en förstaplats. Och inte bara det – ostpriset! Egentligen något att vara extra stolt över, för att vinna krävs ju tur, men ostpriset är ju ren skicklighet!
Slag 1: Encounter mot ett StuG Panzerkompanie spelat av Johan Fogelholm.
Östfront, vinter, tyskar... En by i mitten, ett antal höjder, djup snö (diff) och lite skog (very diff).
Jag möter ett panzerkompanie baserat på StuGar (2hq, 2plut á 4), uppbackat av 2 Hornisse, 3 Nebelwerfers och 2 Tigrar Han väljer att kampfgruppa till 6 plutoner (no surprice) och ställer 3 plutoner á 3 StuG + CinC på plan.
Min plan: Jag har ett gyllene tillfälle så länge hans Hornissar är av plan. Mina IS-2 dominerar hans stugar och mina udarny går mot det objektiv som är svagast skyddad (råkar bli höger). Det objektiv som blir starkast skyddat är också där han kommer att attackera, så där får infanteriet vara redo att växla mellan defensiv och offensiv.
Vad som händer: Vi rycker båda fram mot varandra. Två stugplutoner + hq vänster/center, en pluton höger. Jag rycker fram med båda strelk, den högra dubblar då det råkar vara riskfritt pga terräng. IS-2 står i mitten och ser manliga ut.
Min vänstra strelk tar överaskande stora förluster och väljer att bli GtG för att köpa IS-2orna tid. IS-2orna gör vad dom gör bäst, och stugar börjar brinna. Jag vill hjälpa den högra strelken lite, vilket leder till att en IS-2a visar upp flanken, men so what? Det kommer att vara avgjort rätt snart, och den blir bara bailad. Det minskar trycket på infanteriet också, om stugarna ödslar tid på IS-2orna.
Med hjälp av eldkastare och aggressivitet trycker vänster strelk, ledda av BattCh, stugarna tillbaka. Efter 2 eller 3 assaults äger dom objektivet om inga förstärkningar kommer. För att inte lämna något åt slumpen (2 tigrar är ju trots allt rätt obehagligt för en försvagad strelk) så stormar vänsterstrelken de resterande stugarna till vänster. De har tagit en del stryk och placerat sig så att det går bra att komma in trots förlorad QoQ. Detta leder till vinst på kompanimoral 6-1.
Slag 2: Fighting Withdrawal mot SS-Tigrars spelat av Stefan Valkola
Fortfarande på östfronten, men snön har töat bort! Jag har en avlång höjd i mitten, mitt objektiv till höger om höjden, nära ett hus med lite åker och en skog längre bak. Hans ena objektiv på höjden, det andra i en liten skog till vänster om höjden.
Mina två strelkkompamnier håller de tre objektiven, skarven mellan kompanierna är i princip det mittersta objektivet. Småplutonerna blir de första som dras tillbaka, så de står rätt långt bak, grk bakom kullen, AT-kanoner bakom kullen tittande mot mt objektiv, och scouts på vänstra kullsidan.
Han pushar på rätt hårt mot det permanenta objektivet. Jag inser att hela fighten kommer att handla om huruvida mina IS-2or kan slå ut hans tigrar, och om dom orkar jaga bort mitt infanteri från något objektiv. När jag märker att hans tigrar kommit nära mina linjer fattar jag två beslut, ett rätt och ett fel:
1.Jag ställer ut mitt IS-2 bakhåll och skjuter! Helt rätt!
2.Jag ställer IS-2orna i skogen på nedre högra sidan. Idiot!
Stefan låter sin 2inC gå med i plutonen jag skjuter på. Han tänkte nog försöka rädda plutonen genom att lägga träffar på honom, men det var nog ett misstag. En tigerpluton överlever inte en salva på nära håll utan concealment från 5 IS-2or... Hade 2inC hållit sig utanför hade vagnar överlevt, inte 3, och då hade det blivit jobbigare för mig senare.
Hur som helst, han gör en snabb omgruppering mot det bortersta objektivet. Helt rätt tänkt. Problemet är när mina IS-2or ska följa efter. Är man van vid veteraner med wide tracks i ”snällskog” så kommer trained utan wide tracks i ”elak skog” som en lite obehaglig överraskning. Shit – varför tänkte jag inte på det? Speciellt eftersom jag precis lika gärna hade kunnat ställa upp bakhåller hull down bakom kullen! Mer centralt placerade och utan Bog-rull! En äkta ”brain fart” som kunde stått mig dyrt.
Nu måste jag erkänna att mitt minne blir lite suddigt. Mina IS-2or försöker röra sig åt vänster för att hetsa tigrarna. Jag börjar också röra på infanteriet, eftersom jag ser mitt högra objektiv som säkrat, i och med att han måste åka rakt mot 5 IS-2or för att ta det. Jag har lärt mig att man ofta kan ångra sig om man väntar för länge med att lämna skyttevärnen och omgruppera i FW. Hade det varit 10 Pz IV och inte 3 Tigrar hade jag naturligtvis agerat annorlunda... Sedan måste man upp och assaulta om man spelar strelk, annars har man inte fått valuta för pengarna!
Strelk med sappers plockar 2 tigrar och sedan är det i princip över. Visst, Stefan kanske kunde plockat någon poäng på att jaga plutoner, men... man vill ju vinna ”på riktigt” inta jaga futtiga småpoäng. Udarnyn är ju rätt svår att plocka poäng från också, jag hade folk kvar i båda kompanierna, och med komissar, fearless, kompanichef...
6-1 till the strelk of doom!
Nu började man känna pressen. Har man vunnit 2 slag vet man att man antagligen får möta en bra spelare, och så visar det sig vara en skräcklista med Pantrar (som erfarenheten säger äter IS-2or) och PzIV & Gepanzerte PzGr (som äter strelkar). Det här kan bli lurigt...
Slag 3: Free for All mot 12th SS Tank company (Cobra) spelade av Jesper Fogelholm.
En hel den kullar. En stenmur som delar upp slagfältet i två delar.
Jesper har HQ panter, 3x pantrar, 3x PzIV, GepPzGr, Tiger.
Jag inser raskt att om det blir en utdragen fight kommer jag antagligen att förlora. Om han får till en skytteduell mellan sina Pantrar och mina JS-2or, samtidigt som hans PzIV och PzGr kör över min strelk så är jag körd. Därför måste jag utnyttja att jag har fler plutoner för att få till en bra set-up och sedan utnyttja det övertaget hänsynslöst, och inte låta mig luras in i ofördelaktiga fighter. Tigern struntar jag i, för klen för att oroa IS-2or, för ensam för att oroa strelken och för långsam för att hota mina objektiv.
Jag täcker varje objektiv med en svag pluton (recon på höger, 45mm at på vänster) medan 8cm grk står i sädesfältet i mitten. Jesper gör nog ett misstag för han placerar båda plutonerna med MG-bilar (panzers och halftracks) på ena planhalvan och tigrar och pantrar på den andra, med stenmuren som sinkar speciellt de lätta vagnarna om han behöver skifta fokus. Därför sätter jag IS-2orna på högerflanken mitt emot PzIV och halftracks, och båda strelkkompanierna på den extrema vänsterflanken.
Högerflanken:
Vänsterflanken:
När spelet börjar börjar han omedelbart omgruppera PzIV mot vänsterflanken och pantrarna mot högerflanken. Jag inser åker upp på kullen (hull down) och skjuter på hans omgrupperande PzIV. Jag väljer att helt ignorera hans pantrar eftersom jag är på långt avstånd, dold bakom kulle och har hårt frontpansar, men någon av PzIVorna måste dö för att strelken ska kunna rycka fram tryggt. 3 skott av 5 träffar, alla fp-rull lyckas, PzIV-plutonen upphör att existera. Wow – nice shooting!
Nu öppnar Jesper eld med sina unga vagnar mot mina IS-2or. För att få upp pressen mot mig kör Pansargrenadiärerna fram ur sitt skydd och åker mot mitt högra objektiv, som bara hålls av mina scouts. Jag fortsätter att springa med strelkarna mot vänster objektiv, medan mina IS-2or backar ned i skydd av kulle och öppnar eld på Pansargrenadiärerna, som förlorar 2 vagnar av 4.
Nu börjar mina strelkar komma för nära objektivet för att kunna ignoreras, så pantarna och tigrarna omgrupperar i den riktningen och misshandlar den främre strelken hårt med MG-eld. Pansargrenadiärerna gör helt om och faller tillbaka, antagligen för att skydda höger objektiv. Nu rullar IS-2orna fram och skjuter ut pansargrenadiärerna och rullar mot objektivet. Under tiden blir den ena strelken hårt misshandlad men moralen håller och de överlevande gömmer sig omringade av den friska strelken inne i en skog. IS-2orna tar objektivet, och det är 6-1 igen.
Dag 2:
Slag 4: Breakthrough mot 3rd SS Panzer Division 'Totenkopf' (River of Heroes) spelad av Tommie Petersson.
W00t – får spela mot coolaste plutonen på hela turneringen – Sturmtigrarna! Listan innehåller också PzIV, Gepanzerte, truckade grenadiärer, 8-rads och en tiger.
Spelplanen delas i två delar av en järnväg, som är very diff och därför impassable för jeepar och halftracks. Vi väljer att ignorera det och låta dom kunna åka över, annars funkar det inte riktigt. Jag såg Mattias Axelsson anfalla över en impassable flod med bara en bro på SiF och det var bara löjligt.
Tyvärr glömde jag ta fler foton efter att ha tagit första bilden på terrängen.
En strelk ligger nere mitten, så att man måste assaulta dom om man ska över rälsen, och så att dom är redo att gå mot det närmaste objektivet. Den andra strelken ligger vid vägen mellan skogarna och snödrivan uppe till vänster, nedanför järnvägsövergången. Här är också scouts & AT-plutonen. IS-2or och Granatkastare på/bakom kullen längst upp till vänster. Det gav IS-2rna bra skottfält, men de hade antagligen varit till mer nytta närmare fienden, kanske helst i närheten av krysset mellan de två kvadranterna. Då hade dom kunnat gå i närkamp med vad som än kunde dyka upp.
Pansargrenadiärerna i lastbilar är flankstyrkan. Gepanzerte anfaller över järnvägsövergången, våld sker, men IS-2orna skjuter ut rätt många halftracks. Tommie kände nog inte till att de inte ens ger saves till passagerarna, så efter att de tagit förluster men inte brutit förväntar jag mig att han ska dra tillbaka dom i skydd för att spara poäng + kompanichefens liv. Så tänker han inte alls, utan börjar jaga plutoner, vilket är lätt, eftersom jag var så säker på att han skulle backa undan att mina AT-kanoner börjat röra på sig och visade upp ryggen utan gun shield! Aouch, smärta! Straffet kommer dock, och IS-2orna skjuter ut pansargrenadiärerna.
Under tiden har min nedre strelk börjat röra sig mot objektivet. Kanske lite för tidigt, för dom blir svårt bestraffade av PzIV och Sturmtigrarna. In kommer förstärkningarna, och assaultar min stackars strelk, som börjar känna sig lite trött, speciellt eftersom PzIV har rullat över rälsen och slår dom i ryggen. Efter en hård närstrid består min strelk av 1 komissar, 1 combat attachad sapper och en 2inC, medan pansargrenadiärerna är en plutch och ett mg-team. I närheten står 2 PzIV redo att städa upp resterna. Hmm, ser ut som en 4-3 på gång.
Men, nu är det dags för lite äkta sovjetiskt hjältemod! Några IS-2or kan rulla fram och skjuta på PzIV-plutonen och den lilla strelken kan assaulta pansargrenadiärerna, som är pinnade efter förra rundans närstrid. Jag får in en IS2-träff, ska slå FP, slår en... etta! Bailed out, och plutonen lyckas med motivationsrullet och står kvar. Otur! Eller...?
Nu assaultar mina 3 kvarvarande medlemmar i strelken, mycket noga med att inte dra in PzIV-plutonen i Defensive Fire. De kommer in och dödar det mg-team de kommer åt. Plutonschefen gör en counterassault och... missar! Jag kan counterassaulta utan moralrull, slår ihjäl honom och märker att min sapper hamnat inom 10cm från den bailade PzIVan – breakthrough assault! Vi skriker 'Urrah, och slår ut den plutonen också. Hade jag lyckats med mitt fp-rull hade det aldrig blivit en assault, och den överlevande PIV hade antagligen plockat min strelk. Där ser man.
5-2 till strelken.
Slag 5: No Retreat mot Rifle Company, 51st Highland Division spelad av Stefan Salomonsson.
Vi spelade två matcher mot varandra på onsdagen innan turneringen, så vi visste att det skulle bli hårt och blodigt. Man får inga gratispoäng mot Steffo.
Här tog jag inga bilder tyvärr, men Sufyan hade lite mer sinnesnärvaro som tur är. De visar mitten/slutet på slaget.
Steffo har sina ingenjörer på plan, så han kan lägga ut 3x taggtråd för att bromsa min strelk, alla placerade för att göra det svårare för mig att rycka fram genom skog. Vill jag låta vagnarna röja väg, måste jag riskera att köra dom genom skog. 17-pundare i bakhåll. Medium Guns på plan, så även carriers. Infanteriet i reserv (lite överraskande, och en infpluton hade han nog velat ha pl plan från start).
Jag infiltrerar en strelk på extrema högerflanken, en ensam independent team blockar och dräps i första assaulten. I mitten rycker strelk 2 fram, IS-2orna mellan dom. En liten fight uppstår på vänsterflanken, där Steffos carrier försöker plocka poäng genom att ta en AT-pluton (och sedan kanske mina mortars). Ger ett lite defaitistiskt intryck, som kanske gör att jag får lite för stort självförtroende. De carriers hade antagligen gjort mer nytta om dom jagat strelk, tror jag. Carriers är i princip det som vinner Steffo matchen. Han förmår utnyttja den svaghet som min lista har, och mina .cals går varma till föga nytta. Höger strelk mår väldigt dåligt, och även scoutsen där tar förluster. Dum som jag är försöker jag håla kvar scoutsen med min CinC, så han går hem också, varpå jag kommer på att chefen för strelken också gått hem, så nu är dom helt utan chef...
Mina IS-2or slår episka bog checksnär de assaultar in i skogen som Steffos ingeniörer håller. Jag slog säkert 15-20 tärningar utan en enda 1:a. Dock dyker ett 17-pundarbakhåll upp och slår ut en vagn. Naturligtvis har jag konsoliderat korkat, så jag hindrar inte Steffo från att contesta objektivet. Sådant kan kosta ett helt parti, även om det nog inte var det som avgjorde detta.
Under tiden har vänster strelk dräpt en carrierpluton med eldkastare och assauts, och hamnar nära Steffos 17-pundare och jagar dom på flykten. De är immobile, så en kanon blir captured. Nu blir vi förvirrade kring om det ger en pin att få en kanon tllfångatagen utan att ha fått en hit. Vi rullar om det, och kanonerna är inte pinnade. Hade jag varit lite mindre dement, hade jag komit ihåg att låta min sapper i kontakt med minfätet ta bort det, så hade jag kunnat assaulta och consolidera på ett bättre sätt, och komma lite närmare objektivet. Man lär sig hela tiden...
Nu håller mina IS-2or objektivet, och Steffos reluctantinfanteri vågar inte assaulta mig för att ta tillbaka det. Men vad gör det – han har ju sina carriers! En j***a carrier åker in och contestar. Argh, var är mitt infanteri?
Nu lägger Steffo rök för att förlänga livslängden på sina carriers, vilket gör att 17-pundaren inte kan skjuta. Jag skjuter tillbaka, men vad gör det, tiden tar slut och Steffo har vunnit 4-3.
Så, allt som allt 26 poäng och en förstaplats. Och inte bara det – ostpriset! Egentligen något att vara extra stolt över, för att vinna krävs ju tur, men ostpriset är ju ren skicklighet!
Kommentarer
Skicka en kommentar